1. Varför feminister ser bort från kvinnoförtryck i andra kulturer?
a) Det är oförrätter de upplevt just i sina liv som format deras ståndpunkter. Från män. Från kvinnor som hållit tillbaka dem av avundsjuka. De har ingen orsak att ”ge igen” på kvinnoförtryckare i andra kulturer.
2. Varför vänstern har oförmågan att stå upp för mänskliga rättigheter?
a) De är inte demokratiska i grunden utan vill genomföra sin ordning oavsett vad majoriteten tycker.
b) De pekar på orättvisor för att bevisa att de har en inlevelseförmåga i andra människors villkor,
c) men de saknar egentligen empati för andra människor.
3. Varför högern har så svårt att se ekonomiska orättvisor?
a) De är alltför fokuserade på att bygga upp sin egen ekonomiska trygghet.
b) De klamrar sig fast vid de Universella Mänskliga Rättigheterna eftersom de inte hotar deras ekonomiska trygghet samtidigt som det ger dem en mänsklig legitimitet,
c) men de har själva inte förmåga till inlevelse i andra människors villkor.
Jag säger inte att det inte finns empatiska människor som slåss för sina medmänniskor – de finns absolut och de är oundgängliga för mänskligheten – men för att skilja ”agnarna från vetet” är de tre ovan beskrivna människotyperna bra att ha i minnet när man ska utvärdera en människa.
De verkligt empatiska människorna är kanske de som den moderna psykologi beskriver som de som fullt ut har lärt sig att knyta an i mänskliga relationer och som därmed utvecklat en fullständig mentalisation. Man ser skymten av dem ibland. Jag tyckte mig se en sådan människa när jag läste Barak Obamas självbiografi ”Min far hade en dröm”. Tolka mig inte fel – Barak är inte perfekt – men han verkar ha en enastående förmåga till insikt i det mänskliga samhället. Hoppas att det räcker för hans uppdrag …
Sedan finns det en hel skala människor som till följd av historien själv kommit att fungera progressivt. Winston Churchill (den gamle imperialisten), Deng Zia Ping (kanske) och Ho Chi Minh (som först befriade och sedan förslavade sitt folk) är tre intressanta människor. Hur de var konstituerade inombords är lika intressant som skrämmande. De hade säkert alla tre både bra och dåliga sidor. Men Churchills roll för den fria, västerländska (och för all den övriga) civilisationen kan nog inte underskattas.
