Paradiset var inget paradis i Lizas bok. Det var inte ens ett hus. Den manliga personen, Thomas, som bodde i vår villa, lämnade Vaxholm. Eller gjorde han inte det? Slutet var skrivet som epilog. Jag kan riktigt se för min inre syn hur allt utspelas på halvtrappan från hallen in i det underbara vardagsrummet. Vardagsrummet, som i denna villa snarast borde kallas salong. Det påminner om något från en fjällstation, men istället för fjällutsikt, med panorama över Vaxholmfjärden.
Innan vi bodde i villan på Östra Ekuddsgatan, bodde vi i Bergshyddan i kvarteret Paradiset (Jo -det hette Paradiset!). Det var väldigt charmigt, men inte heller det var nåt paradis.
